Ingenjörsbloggen

Häromdagen kunde vi läsa att Erik Schmidt, Googles styrelseordförande, har för avsikt att sälja aktier för fullständigt sanslösa 1,45 miljarder dollar under året som kommer. Ja, det är rätt uppfattat: en (1) enda person kammar hem nära 10 miljarder kronor. Hur är det möjligt?

Jag famlar lite på nätet och hittar en tio-i-topp lista över dollarmiljardärer på Wikipedia. Har de något gemensamt, funderar jag, som kan urskiljas med blotta ögat?

(Observera att siffrorna inom parentes nedan inte är ålder, utan förmögenhet i miljarder dollar per 10 mars 2011).

Högst upp står den mexikanske telekomgiganten Carlos Slim (74). I hans bakgrund hittar man bland annat en ingenjörsexamen från Universidad Nacionál Autónoma de Mexico.

Nummer två är Bill Gates (56). Ungefär vad han har sysslat med är bekant för de flesta, men någon ingenjörsexamen har han inte. Ingen examen alls, faktiskt, bara ett par år i Harvards datorhallar som inte gav något akademiskt kvitto. Läs mer »

Hösten 2011 infördes det nya systemet med studieavgifter för studenter från utanför EES. Strax före årsskiftet redogjorde Högskoleverket (HSV) för vad förändringen hade inneburit, i en rapport som byggde på en enkät till lärosätena.

Och tongångarna är dystra. En uppgift som lyfts fram särskilt i rapporten är att av totalt 4 600 antagna avgiftsskyldiga studenter, påbörjade bara 1 350 sina studier. ”Därmed var det bara 29 procent av dem som antogs som sedan registrerade sig. Motsvarande andel bland svenskar som antas är 79 procent.” Enligt lärosätena har avgifterna bland annat också medfört praktiska inkörningsproblem och en ökad arbetsbelastning. Samtidigt har en del nya grepp tagits för att möta situtationen, som till exempel att förbättra omhändertagandet av de inresande studenterna.

Lars Haikola, universitetskansler och chef för Högskoleverket, tog avstamp i siffrorna ovan i ett därpå följande nyhetsbrev. Han konstaterade vidare att andelen inresande nybörjarstudenter som inte är från EES eller Schweiz nu utgör bara en tiondel av alla inresande nybörjarstudenter, efter att tidigare ha utgjort en tredjedel. Av detta drog han slutsatsen att ”farhågorna inför avgiftsreformen har besannats” och avslutade med att deklarera att ”Sverige behöver studenter också från länder utanför EES!”

Kanslerns betraktelse är mer nyanserad än så – det vore orättvist att hävda något annat, men den största signalverkan ligger trots allt i sifferuppgifterna. Låt oss därför titta lite nämare på dessa – och några andra – siffror.

Förändringen från ”en tiondel till en tredjedel” avser enbart freemover-studenter från utanför EES, såvitt framgår av en preliminär analys publicerad av HSV i november. Utbytesstudenter från utanför EES ingår alltså inte. De är dock inte aktuella för avgifter, och föll därför utanför HSV:s enkät. Det saknas fortfarande uppgifter om hur många de var hösten 2011, men läsåret 2009/10 var de så många som 4200. En diskussion om det totala antalet studenter från utanför EES borde därför rätteligen inbegripa även dessa.

Man kan naturligtvis fråga sig om inte utbytesprogram bara är ett fiffigt sätt att runda avgiftsfrågan. Läs mer »

Som regel är artiklarna på Svenskt Näringslivs site lite enahanda (det är slitsamt att vara ett särintresse), och jag läser dem bara motvilligt. När det nu publicerades en artikel med rubriken ”Ingenjör drömyrke för dagens unga”, blev jag därför lite nyfiken för första gången på länge.

Artikeln bygger på en undersökning av Manpower, och trots att det av något skäl inte finns en länk till den i artikeln hittar man den lätt här. Enligt Svenskt Näringsliv bjuder den på ”en uppfriskande läsning som motsäger pessimisters och dysterkvistars framtidsspaning”. Undersökningen sägs visa att yrket gjort en ”come-back” bland de yngre. Men det stannar inte vid det: ”Även de som idag arbetar som ingenjörer är nöjda med sittyrkesval, sjätteplats i kategorin ‘Jag har redan mitt drömjobb’”.

Allt detta tycker Svenskt Näringsliv är glädjande, och vem vore väl jag – utifrån mitt eget särintresse – att tycka något annat? Av både nyfiken- och klåfingrighet gick jag ändå till källan, för att se hur det förhöll sig.

Det visar sig mycket riktigt att Ingenjör är ”drömjobbet” bland studenterna i undersökningen. Positionen rakades hem genom att 6 procent av de 624 tillfrågade studenterna – alltså c:a 37 personer – prickade för yrket (som ju egentligen är många yrken, och det är för övrigt en poäng i sig).

Med tanke på det stora antal yrken som finns därute, så är väl en andel på sex procent inte obetydlig, men Läs mer »

Nu har SCB i Trender och Prognoser 2011 åter presenterat sin triennala bild av utvecklingen och framtiden på områdena befolkning, arbetsmarknad och utbildning. I vanlig ordning är det självfallet ingenjörernas situation som i första hand tilldrar sig mitt intresse.

Men lika spännande som det är att blicka nära 20 år framåt genom SCB:s glasögon, är det att se hur samma framtid såg ut för bara tre år sedan i Trender och Prognoser 2008. Det borde rimligen inte vara några större skillnader efter bara tre år, och när det gäller de stora dragen är det inte heller det. I detaljerna gömmer sig dock vissa icke oväsentliga skillnader.

I prognosen 2008 låg tillgången på civilingenjörer totalt något över efterfrågan under hela prognosperioden fram till 2030. I de nya beräkningarna följer tillgång och efterfrågan nu varandra mycket nära ändå fram till strax före slutpunkten 2030, där efterfrågan halkar upp till strax över tillgången. Skillnaden är alltså positiv för ingenjörerna, men vid första anblick är den liten och föga dramatisk.

En närmare titt visar att när den förra prognosen kom fram till att de c:a 124000 civilingenjörer som beräknades finnas på arbetsmarknaden 2030 skulle innebära ett överskott på 7600, så innebär den nya att det kommer att finnas 137000 – och att detta alltså istället innebär ett underskott på 7100. Annorlunda uttryckt ökar det beräknade utbudet 2030 med drygt 10 procent mellan prognostillfällena, medan efterfrågan ökar med nära 24 procent. Nu har jag valt prognosperiodens slut för jämförelsen, vilket kan synas vara att ta i (även om det är dit det pekar). Men för den som väljer utbildning idag, ligger 2030 ändå bara ett kort stycke in i arbetslivet.

Även för den större gruppen gymnasie- och högskoleingenjörer är den övergripande bilden i stort sett densamma som 2008. En majoritet – tre fjärdedelar – är gymnasieingenjörer eller motsvarande, och av dessa var (2009) 70 procent över 45 år. Kommande åldersavgångar riskerar enligt SCB därför att ge upphov till en kontinuerligt växande brist fram till 2030. På samma sätt som tidigare räknar SCB med att en viss del av den förväntade bristen kan täckas upp dels av personer med oavslutad teknisk högskoleutbildning, dels av utrikes födda personer och andra med ospecificerad teknisk utbildning. Liksom förut räknar man dock inte med något tillskott från den nya gymnasieingenjörsutbildning som nu bedrivs på prov inför ett slutligt beslut.

Så långt alltså inga nyheter. Men en jämförelse likt den ovan visar på oväntat stora förändringar. Prognosen 2008 räknade med 114000 yrkesverksamma i gruppen per 2030, vilket stod mot en efterfrågan på hela 216000 – ett gap på drygt hundra tusen ingenjörer. Nu ger beräkningarna en tillgång på 142000 och en efterfrågan på 192000, med vilket underskottet ganska exakt har halverats till 50000. Tre år efter den förra prognosen har alltså tillgången räknats upp med hela 24 procent, medan efterfrågan istället skrivits ned med 11 procent. Håller de på att sväljas av den ökande skaran civilingenjörer?

Nu ger detta egentligen ingen större anledning att förfasa sig över tillförlitigheten i bedömningarna. SCB påpekar nogsamt att avsikten är ”att lyfta fram de obalanser mellan tillgång och efterfrågan som ser ut att bli resultatet om utvecklingen fortsätter i nuvarande banor.” Och bevisligen ändras banorna ständigt. Så har till exempel den framtida tillgången på civilingenjörer reviderats upp i och med att fler har påbörjat utbildningen än före den förra prognosen. Läs mer »

I. There are approximately two billion children (persons under 18) in the world. However, since Santa does not visit children of Muslim, Hindu, Jewish or Buddhist religions, this reduces the workload for Christmas night to 15% of the total, or 378 million (according to the Population Reference Bureau).

At an average (census) rate of 3.5 children per house hold, that comes to 108 million homes, presuming that there is at least one good child in each.

II. Santa has about 31 hours of Christmas to work with, thanks to the different time zones and the rotation of the earth, assuming he travels east to west (which seems logical). This works out to 967.7 visits per second. This is to say that for each Christian household with a good child, Santa has around 1/1000th of a second to park the sleigh, hop out, jump down the chimney, fill the stockings, distribute the remaining presents under the tree, eat whatever snacks have been left for him, get back up the chimney, jump into the sleigh and get on to the next house.

Assuming that each of these 108 million stops is evenly distributed around the earth (which, of course, we know to be false, but will accept for the purposes of our calculations), we are now talking about 0.78 miles per household; a total trip of 75.5 million miles, not counting bathroom stops or breaks. This means Santa’s sleigh is moving at 650 miles per second — 3,000 times the speed of sound. For purposes of comparison, the fastest man-made vehicle, the Ulysses space probe, moves at a poky 27.4 miles per second, and a conventional reindeer can run (at best) 15 miles per hour. Läs mer »

Examensfrekvensen på högskolans yrkesexamensprogram är generellt sett högre för kvinnor än för män, och det gäller även ingenjörsutbildningarna. Den är också högre för civilingenjörer än för högskoleingenjörer, men låg på båda utbildningarna. Frågan är vilken betydelse detta förhållande egentligen har, inte minst när utbildningarna utvärderas på nytt med början 2012.

Statistiska centralbyråns (SCB) senaste rapport över genomströmningen i högskolan är ingen munter läsning för den som intresserar sig för våra ingenjörsutbildningar. Bland tjugotalet redovisade yrkesexamina ligger civil- och högskoleingenjörsutbildningarna i botten (med arkitekt mittemellan).

Av nybörjarna till civilingenjör 1998 hade 62 % tagit examen på programmet åtta år senare (9 % hade tagit en annan examen). För nybörjarna fyra år senare hade andelen med examen på programmet sjunkit till 51 % (annan examen steg till 11 %).

För högskoleingenjörsutbildningarna har inga större förändringar skett över de senaste åren, men det är en klen tröst när inte mer än en tredjedel tar examen på programmet efter sex år (kortare utbildning => tidigare uppföljning). Här minskade samtidigt andelen som istället tar ut en annan examen från 13 till 8 %.

Andelarna med examen påverkas inte heller mer än marginellt om man räknar bort avhoppen under första terminen.

Kvinnor har genomgående en högre examenfrekvens än män (totalt +5 %), och ingenjörsutbildningarna är inga undantag. För de senast redovisade nybörjarna (2002/03) på civilingenjörsprogrammen, var andelen med examen på programmet 59 % för kvinnor och 49 % för män, och skillnaden har ökat. Kvinnor tar också i större utsträckning ut en annan examen istället, vilket drygar ut skillnaden i examina totalt till 16 procentenheter.

Skillnaden var mindre till kvinnornas fördel på högskoleingenjörsutbildningarna – 36 respektive 32 % med examen på programmet för nybörjarna 2004/05. Även här var andelen kvinnor som istället tog ut en annan examen högre än för männen – 12 versus 8 procent.

Fenomenet är inte nytt. Högskoleverket (HSV) har vänt och vridit på tidigare års statistik vid flera tillfällen (jag har kort berört det här på bloggen), men har som regel inte betraktat det som något större problem. Skälen för detta har t.ex. varit att många som lämnar högskola utan ingenjörsexamen i vart fall tagit ett försvarligt antal poäng, att några slutar så tidigt att de inte riktigt borde räknas, att planerade studieuppehåll förskjuter studietiderna, eller att en viss andel trots allt tagit ut en annan examen. Huvudargumentet brukar dock vara att de som saknar examen får jobb ändå, ofta inom rätt område – och att många själva väljer att sluta av just det skälet (se HSV:s enkätbaserade rapport Orsaker till studieavbrott). Läs mer »