Ingenjörsbloggen

Tobias Nilsson, ombudsman förhandlingsenhet industri 

 

Årets avtalsrörelse är den tuffaste i mannaminne. Samordningen på ömse håll är starkare än någonsin, vilket gjort förhandlingsläget minst sagt kärvt. I det svåra läget har Sveriges Ingenjörer och övriga tjänstemän satt märket genom att gå först på flera av de tyngsta avtalen – i sig en unik händelse och en milstolpe i svensk nutidshistoria.

 

Men det är inte vid förhandlingsborden på Storgatan i Stockholm vi kan göra mest för att förbättra villkoren för våra medlemmar. Utrymmet för genomgripande förändringar av avtalen är i princip obefintligt. Nyckeln ligger någon annanstans:

 

För när vi skrapar på ytan upptäcker vi ganska snart att många av de problem som upplevs på företagen – dålig löneprocess, missbruk av övertidsregler och visstidsanställningar etc. – handlar om bristande tillämpning av de redan befintliga reglerna i kollektivavtalen.

 

V i måste öka kunskapen om vad de ofta snåriga och svårtillgängliga avtalen faktiskt innehåller. Och vi måste bli bättre på att driva våra frågor när vi ser att avtalen inte tillämpas korrekt. Genom att se till att avtalen efterlevs och genom att belysa när de inte är tillfyllest flyttar vi fram våra positioner och banar väg för att ingenjörerna får bättre villkor i arbetslivet.

 

För de flesta av branscherna inom industrin är avtalsrörelsen över. Nu börjar det verkliga arbetet.